Vågar vi satsa på vågkraft?
Att stå vid havet och se dess vågor med kraft välla in är en mäktig upplevelse. Ibland är havet nästan spegelblankt, andra gånger kan det svepa bort hela samhällen. Instinktivt kan vi känna att det finns en enorm energi i vattnets rörelser och att försöka utvinna den är lockande i en tid när de fossila bränslena av allt att döma är går mot sitt slut och behöver ersättas med hållbarare alternativ. Vågkraften omtalas ofta i positiva ordalag men är den verkligen så bra som den framställs? Vågar vi satsa på vågkraft?
Det finns olika sorters vågkraftverk och förenklat kan man säga att de antingen direkt utnyttjar vågrörelsen för att driva en generator eller att vattnet sköljer in i en behållare och rinner ut i en turbin. I Sverige pågår i dagsläget ett storskaligt projekt med syfte att testa tekniken och även undersöka vilken påverkan en vattenkraftpark har på sin omgivning. I anläggningen strax utanför Lysekil har man placerat ut flytbojar som är 3 meter i diameter. Bojen följer vågornas rörelser och via en lina fortplantas rörelsen till generatorn nere vid botten. Att den är placerad vid botten löser ett av vågkraftens problem; där är den mer skyddad när det stormar vid ytan. Andra typer av vågkraftverk löper större risk att slås sönder.
I vågkraftparken i Lysekil testar forskarna även en ny teknik för själva elgenereringen eftersom ett problem man tidigare har haft är att vågrörelser är för långsamma för att passa en standardgenerator. Det krävde tekniska lösningar som var komplicerade och för känsliga för att klara förhållandena till havs. Nu har man istället vänt på principen så att generatorn anpassats till vågrörelsen.
Även om vågkraft är förhållandevis energität och är mer jämn och förutsägbar i tillgången än exempelvis vindkraft, kommer det ändå att krävas en viss omfattning på anläggningarna för att den ska bli ett verkligt tillskott i energiproduktionen. En siffra som nämns är att vågkraft skulle kunna utgöra 10% av energitillförseln. Vad som däremot inte framgått är hur många bojar som krävs för att uppnå detta. Ska hela Västkusten vara fylld? Vågkraftforskarna menar dock att när vågkraften väl tas i produktion kommer den att placeras så långt ut till havs att den inte syns från stranden. Naturligtvis kommer den inte heller att få störa farlederna.
Där vågkraftparker placeras kan man heller inte bedriva kommersiellt fiske då redskapen fastnar i utrustningen. Ifall ytorna som tas i anspråk för vågkraft blir väldigt omfattande kan man anta att fiskenäringen kommer att ha en del synpunkter. Det finns dock teorier om att vågkraftparkerna blir fredade zoner där fiskbestånden kan växa till, vilket även skulle komma fiskeindustrin till godo.
När det gäller de marina ekosystemen kring vågkraften finns det studier som tyder på att den biologiska mångfalden, tvärtemot vad man skulle kunna tro, faktiskt ökar. Bojarna blir som konstgjorda rev där fastsittande organismer kan få fäste. Deras ökade biomassa gynnar i sin tur bl a kräftdjur och fiskar. I Lysekil har man dessutom utformat betongfundamenten på ett sådant sätt att bottenlevande djur som krabbor och humrar kan få skydd vilket leder till att de ökar i antal i vågkraftparken.
För att bli en verkligt hållbar energikälla räcker det trots allt inte att klimat- och miljökriterierna är uppfyllda. Kostnaderna för tillverkning, installation och drift måste även vara rimliga i förhållande till hur mycket el som produceras. Det är svårt att hitta uppgifter om huruvida det är lönsamt eller inte, men Uppsala-företaget Seabased verkar övertygade om det. Även Vattenfall satsar på forskning kring vågkraft så utifrån dessa fall får vi anta att det finns möjligheter att få den ekonomiskt hållbar.
Sammanfattningsvis verkar förutsättningarna för vågkraft vara goda, särskilt sedan den tekniska utvecklingen har gjort den mer driftsäker och effektiv. Den kommer inte att kunna täcka hela vårt energibehov men kan ändå vara ett hyfsat bidrag. Med tanke på vågkraftens fördelar ur klimatsynpunkt kommer nog många människor att vara positiva men det bör även finnas en förståelse för att somliga kommer att uppleva att den gör ett intrång i havsmiljön. Men sammantaget kan man nog ändå säga att ja, vi vågar satsa på vågkraft!
KVA siar om framtidens energiförsörjning
Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, släppte häromdagen en rapport om den framtida energiförsörjningen i Sverige och övriga världen, ”Om energin 2050”. Det var i sammanhanget ovanligt optimistisk läsning. KVA menar att Sverige kan minska sin användning av fossila bränslen till blygsamma 8% av energitillförseln. I dagsläget är andelen 33%. För världen i övrigt anser att KVA att de fossila bränslenas andel kan minska från 80% till 54%. Vid läsningen av KVAs rapport infinner sig dock några frågetecken.
Jag undrar om vårt samhälle kommer att klara att organisera sig för att genomföra de förändringar som krävs. KVA använder i positiv anda uttryck som ”Sverige kommer att” i stället för ”Sverige skulle behöva”. Det finns säkert en retorisk poäng i det men faktum kvarstår att 500 000 passivhus ska byggas, befintliga bostäder radikalt renoveras, vattenkraften expanderas, bioenergianvändningen effektiviseras och att fordonsparken ska bli eldriven. Bland annat. Allt detta kräver både investeringsvilja, engagemang och kunskap. Fler och fler inser att vi måste införa hållbara energisystem men vad som verkligen kommer att hända återstår ännu att se.
Dessutom skulle jag vilja veta lite mer om det som KVA föreslår. I rapporten skriver de att den ökade tillförseln av bioenergi i huvudsak ska komma från effektivare tillvaratagande av avverkningsrester från skogsindustrin. Är detta en bra åtgärd ur skogsvårdssynpunkt? Utan att fördjupa mig alltför mycket i denna fråga undrar jag om det är lämpligt att i stor omfattning föra bort för mycket organiskt material från skogarna med tanke på att dessa då utarmas på näringsämnen, mullhalt osv. Om detta finns ingen information i KVAs rapport.
Att våra fordon ska drivas med el verkar KVA fullständigt övertygade om. Från och med i år finns till och med eldriva motorcyklar att köpa vilket kanske är ett av flera tecken på att det är dit utvecklingen är på väg. Men det finns också andra drivmedel som kan tänkas bli det som det slutligen satsas storskaligt på, men detta för KVA inget resonemang om. Det hade varit intressant att i sammanhanget få ta del av några synpunkter på effekterna av alternativen.
KVA menar också att Sverige, liksom världen i övrigt, ska satsa på att förnya kärnkraften. Dels på traditionell kärnkraft men även på fjärde generationens kärnkraft. Fördelen med denna kärnkraftsteknik anses vara att uranet kan användas till 100% istället för som i dagsläget mindre än 1%. Dessutom minskar lagringstiden från 100 000 år till 500-1000 år, vilket ju är en verklig förbättring. Till nackdelarna hör att mängden plutonium, som används i kärnvapen, ökar i världen och att tekniken är dyrare och mer svårbemästrad. Kanske kan det uppvägas av fördelarna? Om Sverige ska göra som KVA föreslår och satsa på nya investeringar i kärnkraft är det en tuff utmaning för våra politiker. Även om opinionsundersökningar visar att ca 50% numera är positiva till kärnkraft, är det ändå en stor omsvängning att gå från förbud mot nya kärnkraftverk till börja investera.
Det finns glädjande nog två nya tekniker som KVA också tar upp i sin rapport. Den ena är möjligheten till storskaligt utnyttjande av solenergi i ökenområden, sk Concentrating Solar Power. Här får vi nog sätta vårt hopp till andra länders satsningar eftersom det av naturliga skäl inte lär vara något som är aktuellt för Sverige. Den andra nya tekniken är infångning och lagring av koldioxid, Carbon Capture and Storage, vilket ju inte är någon energikälla men som skulle bidra till att minska klimatpåverkan av fossila bränslen. Om man dessutom applicerar CCS på biobränslen kommer koldioxid att fångas in istället för att släppas ut, således en faktiskt minskning av mängden i atmosfären. Tekniken är ännu ny och tämligen oprövad men forskning bedrivs av exempelvis Vattenfall.
Sammantaget ger KVAs rapport mer intryck av att vara en debattartikel än en vetenskaplig publikation, vilket ytterligare förstärks av att KVAs energiutskott, med Sven Kullander i spetsen, i SvD pläderar för att Sverige ska satsa på ny kärnkraft. Jag vill givetvis också att vi tar tag i klimatfrågan och kanske är KVAs förslag bra. Det hade dock varit lättare att ta ställning till de olika alternativen om KVA på ett vetenskapligt neutralt sätt hade presenterat fakta istället för att ge intryck av att driva en egen agenda. Inte så vetenskapligt agerat av Kungliga Vetenskapsakademin med andra ord.
Många frösamlare ger mer mångfald
Vid det här laget är det ganska många år jag intresserat mig för den gröna sidan av tillvaron – natur, miljö, odling… Livets kretslopp helt enkelt. En inte oväsentlig del av mitt intresse tar sig uttryck i läsning, särskilt under vintermånaderna. Som bekant är dessa månader ovanligt många i vår del av världen, följaktligen blir det mycket läst och till slut känns en hel del som upprepningar. Nyligen kom dock ”Slow Gardening” av Alys Fowler i min hand. Där var det ett kapitel om att samla frö som fångade min uppmärksamhet.
Egentligen är det så enkelt, så jag vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Alys Fowler påpekar hur fröfirmornas utbud är styrt av att maximera fröproduktion under optimala förhållanden. Sällan är det dock samma förutsättningar i odlarnas egna trädgårdar, vilket kan göra dessa frön mindre lämpliga för de förhållanden som råder där. När alla odlare köper samma sorts frön minskar dessutom den biologiska mångfalden, vilket ju inte är önskvärt eftersom det ökar risken att omfattande delar av det som odlas ska slås ut av skadegörare och sjukdomar. Om det finns en stor genetisk variation är det mer sannolikt att det ska finnas växtindivider som är bättre på att stå emot och som därmed överlever.
Slutsatsen Alys drar är att det bästa du kan göra för att tillgodose ditt fröbehov är att samla in egna frön i din trädgård. De växter som har satt frö har ju bevisligen trivts tillräckligt bra för att föröka sig, vilket ökar chansen att de plantor som kommer ur de insamlade fröna ska ha en för platsen lämplig genetisk sammansättning. Successivt kommer ett urval att ske som gör att det till slut har uppstått en helt lokal variant som är väl anpassad till de förhållanden som råder hos dig. Förutom att detta är till fördel för den enskilde, så ökar samtidigt mångfalden om många odlare gör på samma sätt.
Jag har tidigare uppfattat pillande med fröinsamling som en lite onödig arbetsinsats som jag har överlåtit åt proffsen men i framtiden ska jag tänka - och göra! – annorlunda. Att vi behöver värna om den biologiska mångfalden visste jag redan men det som känns som en ny och lockande tanke är att det uppstår en liten mini-evolution i min egen trädgård. Att samtidigt göra en miljöinsats genom att bidra till den biologiska mångfalden motiverar också!
Hemmafixare fixar sällan miljön
I en tid när miljöfrågor som klimathot och kemikaliespridning kommer allt högre upp på agendan, finns det en grupp som tillsynes är lyckligt ovetande om vad som pågår: hemmafixarnas butiker. Den som nyligen vågat sig in i någon av köpladorna i stadens utkanter kan konstatera att miljöalternativen lyser med sin frånvaro. Här trängs billiga elverktyg från Kina med byggmaterial med okänt innehåll. Som villaägare har jag med jämna mellanrum ett ärende till någon av de stora kedjorna Bauhaus, Jula och Clas Ohlson och jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin har mötts av ett miljörelaterat budskap i någon av deras butiker.
Snabbt infinner sig frågan varför inte miljötrenden verkar ha nått denna marknad? Beror det på bristande intresse från målgruppen som gör att butikskedjorna medvetet väljer att inte ha en miljöprofil? Eller har det helt enkelt inte gått upp för dem att en stark miljöprofil kan vara en konkurrensfördel? Jag söker vidare för att få mer inblick i dessa företags syn på miljöfrågorna.
På företagens hemsidor letar jag efter miljömärkta produkter och tips om hur jag kan handla miljövänligt, eftersom jag som kund gärna vill ha vägledning om hur jag ska kunna fatta bättre miljöbeslut. Upplysningar av det slaget är dock försvinnande få. På Bauhaus hemsida kan man ladda ner broschyrer med Gör det själv-tips. Lyckligtvis har de kommit ihåg att påminna kunderna om att färgrester inte får hällas ut i avloppet. Däremot har de glömt att berätta om eventuellt utbud av miljömärkta färger. Kanske har de inte miljömärkta färger på Bauhaus? Jag ringer färgavdelningen och frågar och får då veta att det finns en miljömärkt färg från Beckers. Finns det någon mer? undrar jag och får till svar att detta är den enda.
Jag går vidare till den information som finns om själva företagen på deras hemsidor. Här finns det dock stora skillnader! Av de tre aktuella företagen får nog Bauhaus anses ligga sämst till. De meddelar kort att de har ”krav på produkterna, säker förvaring av kemikalier och en bra avfallssortering på varuhusen” samt att kunderna ska få svar på sina frågor om miljö och hälsa. Jula gör något bättre ifrån sig genom att mer ingående redogöra för (delar?) av sitt miljöarbete. De fasar ut glödlampor, följer RoHS-direktivet och är med i El-kretsens återvinningsorganisation. Noteras bör att det är regler som de är tvungna att följa och inte ett proaktivt, självständigt miljöarbete.
Slutligen då Clas Ohlson vars engagemang i miljöfrågor ligger långt före de andra två. Här finns ingående redogörelser för miljöarbetet, upplysningar om att de har anställda för att som driver CSR-frågor och om att de redovisar sitt miljöarbete enligt GRI. På inköpskontoret i Shanghai har de inrättat en CSR-avdelning för kontroll av leverantörer och tillverkare. Allt detta är naturligtvis glädjande läsning för en miljöspanare men jag undrar varför jag som kund får ta så liten del av deras kunskap?
Min slutsats blir att miljöfrågan verkar ha låg prioritet hos Jula och Bauhaus medan den hos Clas Ohlson har hög prioritet, men av någon anledning har de inte kommunicerat det till kunderna. Effekten blir i båda fallen att man missar ett tillfälle till ökad miljöhänsyn i samhället, dels vad gäller inköp av produkterna och dels en allmänt ökad miljömedvetenhet. Kanske är det som jag inledningsvis frågade mig, att målgruppen är ointresserad? Det är dock en ännu tyngre anledning för butikskedjorna att ta sitt ansvar och både tillhandahålla miljövänliga produkter och informera om smartare miljöval. Där befinner vi oss dock inte i dagsläget utan kan bara konstatera att hemmafixarna sällan fixar miljön.
